Från dundräkt till ambulans

Äventyr kvarstår – men ökat fokus på traillöpning

13 maj, 2018 Comments (9) Blog, Featured

På hemmaplan igen. Inget mer Everest.

Tillbaka hemma och i full fart med reflektioner.

Otroligt skönt att komma hem till egen säng, toalett, nybryggt kaffe, svensk mat mm. Det sliter som sjutton att vara bortrest länge, inte minst mentalt.

I huvudet snurrar det av alla intryck, men inte minst kan jag konstatera att jag nu gjort två försök att bestiga världens högsta berg – och det blir inget tredje. Det kändes som ett rätt lätt beslut att ta först, men här hemma har det kretsat tankar som att jag är en förlorare, som har lagt ut så mycket pengar och satsat så mycket i tid mm och ändå inte nått toppen. Jag förstår fortfarande inte vad som hände och varför jag blev dålig nu i år, om det verkligen var infektionen som sabbade allt. Jag KAN potentiellt ha något annat som felar i kroppen som jag inte känner till, t.ex. något vajsing med njurarna eller vad som. Jag skulle rent krasst vilja bestiga ett 7000-meters berg igen för att se att jag har den kapaciteten i mig och att jag klarar det, att det ”bara” var den långa vistelsen i kyla och på höjd på Everest som sänkte mig och inget annat.

Jag vet dock inte om det blir mer bergsbestigningar på ett tag. Tanken med att klara Everest var att det skulle locka fram sponsorer, för att kunna klara av att fortsätta med Denali, Vinson mfl. Nu är jag rätt rökt på det. Denali tror jag i och för sig att jag kan ge mig i kasst med. Kanske redan nästa år. Däremot är drömmen om Seven Summits bara att glömma och begrava.

Jag står just nu i ett läge där jag inte vet hur jag ska göra riktigt. En del av mig vill bara sälja av mig allt som har med bergsbestigning att göra, sälja all utrustning och dra ett streck över det. En annan del i mig säger att jag kommer att vilja fortsätta klättra, även om jag inte fortsätter med Seven Summits, utan hittar andra berg att bestiga. Någonstans där så älskar jag ju tjusningen av att få komma upp och stå på en topp och beundra världen uppifrån.

Just nu i mitt CV har jag Galdhöpiggen, Glittertind, Kebnekaise, Kilimanjaro, Elbrus, Aconcagua, Lobuche East (2 ggr) och det skulle kunna vara kul att fylla på med t.ex. Mount Blanc, kanske Matterhorn, kanske lite lägre och annorlunda men tekniska berg och på sikt ändå nypa en till 7000-meters topp.

Samtidigt kommer jag att vilja satsa mer på traillöpning och utvecklas inom skyrunning. Jag sneglar också på andra äventyr, som att åka med hundspann och lite sådana äventyr. Besöka nord- och sydpolen. Kanske göra något tokigt på längdskidor. Vi får se hur jag väljer att göra, men att bestiga världens högsta berg får jag erkänna mig färdig med.

9 Responses to På hemmaplan igen. Inget mer Everest.

  1. pewo skriver:

    En gång är ingen gång, två gånger är en vana. Tredje gången gillt!
    https://sv.wiktionary.org/wiki/tredje_g%C3%A5ngen_gillt

  2. Romana skriver:

    Otrolig prestation, Peter! Ibland vill inte kroppen och då måste man lyssna på den. Följer Dina projekt med stor fascination. Vad kommer näst? 🙂 Kram och välkommen hem!

  3. Sve skriver:

    Tror stenhårt på att det är infektionerna som är boven. Frågan är ju bara varför du fått dom 2ggr i rad?

    • happyhiker skriver:

      Det får man, det är som ett enda stort gubbdagis där i Basecamp. Alla hostar, nyser och har sig och i och med att du hela tiden vistas i -20 så är immunförsvar mm kraftigt nedsatt.

  4. Annette skriver:

    Varmt grattis till en enorm prestation. Du har verkligen gjort något som få människor vill eller ens vågar. Du har testat och pushat dina gränser. Det kallas för mod, Du är en modig människa. Om din inre röst säger något annat så har den fel. Du har äventyrat och gjort fantastiska resor. Tack för att du delade med dig.
    Och vars e jaken jag ville ha.

    • happyhiker skriver:

      Tack Annette för dina ord och för ditt pepp under vägen :). Ordnar jaken lite längre fram!

  5. Christina skriver:

    Hittade den här bloggen på omvägars omvägar o blev rätt berörd av ditt kämpande på Everest. Jag vet hur det är att kämpa för en dröm. Glad att du kom ner med livet i behåll! Imponerande bedrift helt klart!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *