26e april: mot Lobuche HC

Ännu en födelsedag i BC

27 april, 2018 Comments (0) Blog, Featured

27e april, topptur!

Klockan 03:45 väcktes vi, eller ja, jag sov knappt en blund då nepalesen snarkade som fan. Helt sjukt. Dessutom kröp han upp och lade sig så nära att jag trodde han skulle skicka mig i örat. Jag vände på mig och lade av årets brakare åt hans håll bara för att markera att här var det inte fråga om romantik inte…

Efter lite frukost så drog vi iväg med pannlampor. Nysnö på grus, sten eller is, man visste inte riktigt vad som fanns under och det var riktigt halt. När vi kom till ett repställe vid en klippvägg så gick min sherpa upp först. Jag kopplade in min jumar och började kriga mig uppåt på de snorhala stenarna. När jag kom fram till första ankarpunkten och skulle säkra och koppla om, så började plötsligt repet dra mig in mot klippväggen. Den jävla nepalesen väntade inte på ”rope free” och jag blev klämd mot berget över bröstet. Bara en jävla tur att repet inte tog över halsen. Helvete vad förbannad jag blev.

Jag klättrade upp och sa till min sherpa att den där nepalesen vill jag inte se ett smack av mer sedan när vi är klara med lobuche.

Trummade på och närmare toppen var snön över en decimeter djup där det var som brantast. Fy vad jag fick slita ont. Fick jobba med isyxan, stegjärn och jumar och försöka sparka igenom lössnö för att få fäste med stegjärnen. Nådde toppen efter 4 timmar vilket var riktigt bra! Kände mig stark och acklimatiserad. Nepalesen kom krypandes typ en timme efter, med hål i byxorna då han kört stegjärnen i dem.

Det tog evigheter att repellera ner och komma ner till High Camp. Lite mat och vila och sedan klättrade vi ner 1,5 timme till byn, åter igen i snöfall. Blir en natt här i ett teahouse innan vi går tillbaka till basecamp.

Alla propparna brann dock för mig idag och jag har skällt ut flera personer här i Nepal. Som sagt det svenska företaget hade inte ens vetskap om nepalesen, så det är en underleverantör som skitit i det blå skåpet. Företaget där hemma har också skällt ut dem efter noter. Nepalesen hade aldrig använt stegjärn, visste inte hur man använder en isyxa mm. Fullständig livsfara för mig och andra på Everest och borde självklart aldrig ens ha fått klättringstillstånd.

Tyvärr är han inte den ende. Jag har sett flera exempel nu denna vecka på folk som inte borde få vara på Everest, men den bistra sanningen är att ”money talks” vilket gör att den största faran med Everest är andra människor…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *