Om höjd, acklimatisering mm

Höjden börjar skörda offer

19 april, 2018 Comments (2) Blog, Featured

Vädret ställer till det.

Vädret är verkligen lurigt och klädbytena många.Vädret är väldigt annorlunda mot för förra året. Då saknade jag vindar, denna gång blåser det riktigt iskalla vindar mellanåt. Idag åkte skaljackan på för att blocka vinden då softshellen inte räckte.

Efter två dagar då jag känt mig stark, så kände jag mig svagare idag. Hade inget tryck i benen och tyckte jag flåsade lite för mycket, så drog ner på tempot. Framme i Lobuche så kollade jag syrenivån; under 80. Argh. Inte konstigt att jag kände mig seg, men märkligt att jag inte acklimatiserade bättre i natt.

Hade problem med vätska idag också då vätskeblåsan i ryggsäcken blev för kall. Alltså själva blåsan fick iskallt vatten vilket man inte vill dricka. Så var det inte förra året. Jag får växla in en termos med kokande vatten nu istället och fylla på isolerade vattenflaskor under dagen. Ny plan för vätskeintag alltså.

Har en halsfluss eller förkylning som vägrar släppa. Den påverkar inte min prestation men stör mig lite. Spenderar rätt mycket tid med min värmeväxlarmask för att få andas varm och fuktig luft. Roliga är när jag vaknar om natten och har fullt med kondens på kinderna, typ ser ut som om jag dreglat ner mig. Det är dock värt det för att skydda luftrören så länge det går. Jag kommer åka på luftrörsirritation och Khumbuhosta men ju längre jag slipper det desto bättre.

Drog ut själv på en liten acklimstiseringstur i eftermiddag a’la climb high sleep low, men uppe på bergskammen dränktes jag av moln och iskalla vindar. Nu känns det att jag är uppe på 5000m. Snart dags att lämna hikingutrustningen och sviraom till alpinist- och klätterutrustning. Om 3-4 dagar börjar äventyret på riktigt.

Nu ikväll har jag gått all in på käk och dryck iaf. Funderar på att sova med brusreducerande hörlurar för det är sådant sablarns liv i denna Lodge. Lobuche och Gorak Shep är packat med folk på liten yta, trägolv, tunna väggar och alla har olika dygnsrytm. Framför allt saknas förmågan att visa hänsyn för andra.

Det är ett äventyr att bara försöka vårda kroppen och hantera de basala behoven.

Fokuset och pratet med min sherpa börjar mer fokusera på klättring och strategi nu. Allt från syrgas till upplägg upp till Camp3. Pirrigt!

2 Responses to Vädret ställer till det.

  1. Simon skriver:

    Skönt med dagliga rapporter, vilket jäkla äventyr, i år blir det personbästa i höjdmeter! Har din sherpa någon plan för att undvika köer vid ett toppförsök? Känns ju som att det finns några kritiska punkter man inte vill bli ståendes vid allt för länge. Starta i tid och klättra snabbt och metodiskt är ju lätt att säga på marknivå…

    • happyhiker skriver:

      Har lite svårt att besvara kommentarer pga kasst nät, men vi släpper iväg de stora teamen först och försöker nypa en plats i mitten sedan. Vi har en fördel som bara är två och kan röra oss fritt

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *