Mot 5000 meters höjd!

Vädret ställer till det.

19 april, 2018 Comments (0) Blog, Featured

Om höjd, acklimatisering mm

Varför tar det sådan tid att bestiga världens högsta berg? Everest Basecamp ligger på 5400m ca. Skulle jag som bor vid havsnivå ta en helikopter direkt dit så skulle jag bli väldigt, väldigt dålig snabbt. Skulle jag dessutom röra lite på mig där direkt så skulle kroppen kräma på med helt sinnessjuka höjdsjukesymptom, med dödlig utgång om jag inte omedelbart tagit mig ner till lägre nivå igen. Syret i kroppen räcker helt enkelt inte till, så kroppen börjar pumpa in vätska i lungor och hjärna. Antingen får man hjärnblödning eller drunknar pga vätskan i lungorna.

Därför måste jag acklimatisera min kropp lugnt och fint från havsnivå och upp. För att få in mer syre i kroppen så producerar den fler röda blodkroppar som tar upp och transporterar syre. Produktionen av blodkropparna sker dock gradvis. För att undvika höjdsjuka så får jag max röra mig med 800 höjdmeter per dag. Helst lite lägre. Sedan gör man också climb high sleep low, dvs man går upp en bit högre, låter kroppen förstå hur stor andel syremolekyler som finns, sedan går man ner och vilar och låter kroppen bygga fler blodkroppar. Under denna process bildas slaggprodukter som kroppen vill bli av med via urinen, så därav är det viktigt att dricka mycket och hjälpa kroppen att spola ut slagget. Samtidigt ska man inte dricka för mycket, men jag måste ligga på minst 4,5 liter om dagen nu (inkl vätska från mat).

Det är detta som tar tid i och med att Everest är så högt. Längre upp på berget blir det svårare klättring och svårare att acklimatisera. Jag kommer dock aldrig att bli acklimatiserad för 8848m. Jag måste dock bli acklimatiserad för 7000m. Från camp3 använder jag syrgas just för att jag inte är acklimatiserad och just för att inte få höjdsjuka. De som klättrar utan syrgas måste upp till 8000m för att acklimatisera sig där, men att äta/sova/leva i Dödens Zon är ingen barnlek. I praktiken är kroppen i ett döende tillstånd där.

Det som händer om jag fuskar nu på lägre höjd och rör mig för fort, är att jag hamnar i en slags acklimatiseringsskuld, där kroppen hela tiden halkar efter. Det kanske bara blir huvudvärk nu, men plötsligt i Camp3 så slår kroppen bakut för den är bara acklimatiserad för camp2. Den överraskningen vill man inte få, särskilt inte där.

Jag mäter syrehalten nästan dagligen för att se att kroppen hänger med. Märker jag att den draggar så tar jag en extra vilodag, kanske går upp lite högre under dagen och vilar sedan bara. Vi har så pass gott om tid på oss att det är viktigare att bli ”försenad” till en checkpoint och få upp syrenivån i blodet upp mot 90%, än att jag släpar mig flåsandes dit på 78%.

En annan sak att tänka på är lokal syreskuld. Man känner sig skapligt i form och tar plötsligt ett par raska kliv eller som en del som får för sig att träna(!) på morgonen. Kroppen har precis hittat en syrebalans, men plötsligt kopplas flera muskelgrupper in samtidigt och för snabbt, vilket det inte fanns buffert för. Kroppen får då en syreskuld och svarar upp med att tvinga dig flåsa sjukt mycket för att snabbt få in syre och få tillbaka syrebalansen. Syre behövs som bekant för vår överlevnad, så det är en överlevnadsmekanism som triggas, bara pga det där lilla skuttet man tog. Sätter man kroppen i syreskuld regelbundet så kommer den att aktivera höjdsjuka. Det är kroppens sätt att säga ”vadfan håller du på med, ska du bete dig så här så gå ner på lägre höjd!”.

Så regel nummer ett är att ta tid på sig och inte stressa kroppen mer än nödvändigt. Hela min approach mot Basecamp nu har jag sett till att hålla pulsen under 160 (Min maxpuls är 200-205 och den aeroba tröskeln är någonstans runt 165 för mig). Lugnt och fint även om det går rakt uppför.

När jag kommer hem från en expedition varken kan eller får jag lämna blod på ett tag. Blodet är som sirap och sprängfyllt med röda blodkroppar. Cyklister i Tour de France eller något hade nog kunnat betala en del för en blodtransfusion 😉. Skämt åsido så blir man bloddopad och syreupptagningsförmågan blir exceptionellt bra ett par veckor på hemmaplan. Tyvärr dalar effekten rätt snabbt då kroppen balanserar tillbaka blodkropparna till i mitt fall havsnivå.

Så även om ni ”bara” vill ta en liten hike i Himalaya, ha respekt för höjden och bete er som sniglar så mår ni därefter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *