Ett test av kroppen efter Everest

Nytt försök på Everest eller ej?

22 maj, 2017 Comments (2) Blog

Nu toppas Everest för fullt – och jag är inte där.

Först gjorde det ont att läsa och se bilder från andra klättrare på Everest, men nu börjar distanseringen landa och jag kan följa Everestrapporteringen utan känslor.  

Just nu pressar klättrarna på mot toppen av Everest. Bland annat toppade skyrunningfenomenet Kilian Jornet Everest utan syrgas och utan fasta rep precis. Det verkar dock som om Kilian inte slog hastighetsrekord som tänkt och som han gjort på övriga bergen, utan fick problem med magen och fick dra ner på tempot. Jag som ändå varit på Everest, om än andra sidan än Kilian, och sett hur folk mår och påverkas av den extrema höjden och det klimatet skulle säga att det räcker inte med att vara världens bästa skyrunner. Du måste ha en förbaskad tur med precis allt för att slå rekordtiden. Hälsa och väder måste verkligen klaffa rakt av. Stort grattis till Kilian för att ha toppat Everest och utan syrgas OCH utan fasta rep, är faktiskt galet bara det. Ett risktagande som han klarade. Vad syrgasen gör är inte bara att göra en starkare, utan den hjälper till att hålla hälsan på en bättre nivå och förhindrar köldskador. Att klättra utan syrgas på en 8k-topp är att ta en väldans massa fler risker. 
Everest skördar dock sina offer även i år. Fem döda hittills och en saknas just nu. En var Ueli Steck, en känd klättrare, som bokstavligen ramlade ner vid camp2 dagen innan jag kom dit. Han var ute efter ett rekordförsök och klättrade inte den vanliga turen dock. En annan var en 86-åring som kolade av i Basecamp, oklart av vad. Övriga tre förmodas ha klättrat med höjdsjuka, dvs samma som jag började bygga upp i och med att min ena lunga började vätskefyllas. Ännu en gång slås jag av hur kloka mina beslut var att avbryta och inte envist pressa på.
 
Än så länge ingen statistik på antal amputeringar eller svårare frostskador, däremot ytterligare rapport om förmodad stöld av utrustning, bland annat livsviktig syrgas. Jag pratade med en kille i Basecamp som på sitt första försök fick sin dundräkt stulen. Man lämnar viktig utrustning på de högre lägren och sedan plockar man upp det inför sin topptur. Att då upptäcka att det är borta kan vara livsfarligt. Så tragiskt att inte ens på världens högsta berg kan folk skilja på mitt och ditt, utan utsätter andra människor för stora risker.
Det känns skönt iaf att ha börjat få distans till det hela och kunna gratulera andra klättrare utan att känna att jag har blodsmak i munnen från att ha bitit av mig halva tungan.

2 Responses to Nu toppas Everest för fullt – och jag är inte där.

  1. Emelie skriver:

    Alltså ärligt talat, tänkte på det i morse när man checkade nyheterna. Tänk om du inte haft vettet nog i pannbenet, du hade ju hamnat i statestiken rätt illa kvickt. Du gjorde ett sjukt grymt beslut du ska ha sjukt med pluspoäng för det, imponerad

    • happyhiker skriver:

      Det som hade talat för att jag hade överlevt hade varit att jag hade nog blivit otroligt dålig på väg upp till C3. Vad jag kunde se på de som strök med nu så har de varit betydligt högre upp (balcony mm) när det inträffat. Sjukt tragiskt iaf.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *