Har jag lurat mig själv?

Ett mentalt vakuum

11 maj, 2017 Comments (2) Blog

Borta bra men… ?

Med hosta i bagaget är jag åter på hemmaplan i lilla Rya/Härryda, med massor att begrunda.

Då var sista delen av resan klar och jag har hämtat upp min katt och kört 100 mil ner genom landet till mitt hus i Rya/Härryda. Hade allt gått min väg, så hade jag antagligen blivit kontaktad av lokal media nu, både från min hemtrakt och här i Härryda. Nyfikna frågor kring vad som fick amatören och icke professionella äventyraren att bestiga världens högsta berg. Jag hade rentav kanske blivit kontaktad av något företag som hade velat sponsra resten av Seven Summits och då inte minst resan till Antarktis. Jag hade haft massor med minnen och känslor från att ha stått på den absolut högsta punkten på hela jordklotet.

Istället känner jag mig tomhänt. Jag kommer hem och har precis bränt en halv miljon kronor på en lunginflammation. Om inte världens dyraste lunginflammation, så åtminstone för mig den största ”felinvesteringen” i hela mitt liv näst efter mitt husköp. Där la jag 1,5 miljon och fick ett mögelhus och ett ruckel. Jag verkar kunna det här med ekonomi och kapitalförstörelse… Rucklet till hus vände jag i varje fall, eller håller fortfarande på att vända. Idag är kåken värd det dubbla mot för inköpspris. Jag vägrade ge upp och lyckades vända en ekonomisk katastrof till något positivt, men det tog många år och galet hårt arbete.

Med Everest och Seven Summits vet jag ännu inte om det går att vända. En del av mig är sugen på att släppa det och ge upp, se det som ett avslutat kapitel a’la ”jag gjorde så gott jag kunde” och gå vidare i livet. Samtidigt har jag visat att jag klarat tre berg inom loppet av 13 månader som en nybörjare och amatör och jag är lite stolt ändå över att ha varit så nära att även klara Everest.

Jag behöver dock lägga ekonomi på mitt hus då jag fått ett nedslag på mitt avlopp av kommunens miljökontor (alla i mitt bostadsområde fick underkänt) och jag behöver lägga pengar på fiberinstallation, infart, trädgård mm. Det är inga som helst problem att hitta hål för 150-200 000 kr att fylla, för saker jag knappt ser eller märker. Att utöver det försöka få ihop ytterligare 300-350 000 kr för att göra ett nytt försök med Everest känns otroligt orealistiskt. Så bra inkomst har jag inte och singel/ensamstående med alla utgifter är sämsta tänkbara plattform.

Samtidigt funderar jag på vad som händer om jag sätter mig ett par veckor och gör ett manifest, en slags kampanj. Jag är duktig på att formulera mig i skrift och skulle kunna rita ihop en marknadsföringsstrategi och sedan göra ett massutskick, främst till lokala företag, men också till ett par av de större aktörerna i vårt land. En av mina vänner tipsade mig om ett Kasino som faktiskt sponsrar flera ”galenheter” och vad är galet om inte att bestiga världens högsta berg? Det jag inte vet är hur man går tillväga om man inte får ihop tillräckligt med kapital t.ex. och hur man hanterar återbetalning mm. Här skulle jag behöva professionell hjälp och rådgivning, kort och gott hur man hanterar sponsringsavtal och ser till att göra det rätt och riktigt juridiskt och affärsmässigt.

Om någon har kontakter, allt ifrån elitidrottare till äventyrare eller agenter, som kan sponsringshantering och strategi; snälla tipsa mig på info@happyhiker.se

Just precis nu är känslan att antingen kör jag en satsning och siktar på comeback/revenge Everest 2018, eller så lägger jag ner det helt. Det som talar för en satsning är att jag är fortfarande singel och solo, jag har fortfarande bara mig själv att ta hänsyn till och kan ”offra” och dedicera mitt liv till ett nytt försök. Det som talar emot är att jag just nu har mycket svårt att tro att jag kan få ekonomisk spons som räcker. På sin höjd kanske jag får en keps eller en fleecetröja, men det är inte utrustning jag behöver, utan just ekonomiskt stöd.

Jag ska suga lite på karamellen och under tiden har jag en hel del material att gå igenom från min Go Pro mm. Med största sannolikhet kommer det redan i helgen ett filmsläpp från isfallet på Everest. Det kan också bli så att jag gör en minidokumentär som jag brukar även här, trots att jag inte nådde högre än Camp 2 (6600 m) på Everest. Ska gå igenom materialet och göra en bedömning ikväll eller imorgon kväll. Namaste och på återseende inom kort.

2 Responses to Borta bra men… ?

  1. Nina skriver:

    Vad sägs om en insamling från bloggläsarna? Skulle gissa att fler än jag skulle kunna tänka sig att lägga en liten slant via swish eller nåt liknande. Många bäckar små liksom. I motprestation kanske du kan ha med dig något symboliskt från sponsorerna till toppen?

    • happyhiker skriver:

      Jo jag har fått förslaget om att starta en GoFundMe eller så och tanken har slagit mig, men det går lite emot min personlighet på ett sätt. Känns som att jag tigger då 🙁 .. sedan kan jag tänka mig att en del är villiga att slänga in en tjuga eller så, men inga större summor. Det kan vara ett sätt att delfinansiera ett nytt försök, men jag borde absolut få tag på en huvudsponsor först och främst. 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *