Från främlingar till vänner

Borta bra men… ?

8 maj, 2017 Comments (12) Blog

Har jag lurat mig själv?

Ibland är ju hjärnan för rolig. Undrar om jag inte lurat mig själv.

Igår var jag på sightseeing hela dagen och därefter bjöd en av sherporna mig på middag med hans familj. Jag blev nog lite blyg för hans äldsta dotter var typ den vackraste skapelse jag sett på länge. Hade hon varit 10 år äldre så hade jag frågat om hennes hand på studs hah, men jag verkar onekligen ha blivit väldigt omtyckt av Nepaleserna. De tar hand om mig som en familjemedlem här.

Mer sightseeing idag. Var på återbesök på sjukhuset också och såg till att få sista dokumenten. Jag ska sätta mig i lugn och ro när jag kommer hem och plöja finstilt till försäkringen och se exakt vad jag är berättigad till.

Mitt i allt detta så slår det mig att jag är otroligt förskonad från sjukhus och sjukdomar överlag.

Igår och idag har jag dock blivit överkörd av en annan känsla. Jag lovade ju mig själv att bara ge Everest ett försök, sedan inget mer. Misslyckas jag = lägg ner hela skiten. Byt hobby. Gör något annat.

Har jag lurat mig själv? Jag vet ju att jag är en person som inte kan göra något halvdant och jag avskyr att ge upp. I detta fall vet jag att jag hade klarat Everest om jag inte blivit sjuk. Jag är ju en person som vill komma till avslut med allt jag gör och som älskar resultat.

Kan jag verkligen backa ifrån Everest? Sista 24 timmarna har tankarna roterat på högvarv. 400 000 kr är det som saknas för en andra chans. Kan jag på något sätt nyttja denna tragedi till marknadsföring? Nu har jag ju visat att jag menar allvar.

Frågan är om jag inte ska sätta mig när jag kommer hem och rita på en kampanj. Se om jag kan göra ett försök att få sponsorer. Jag behöver dock ett genomtänkt upplägg osv och veta hur jag ska göra om jag inte får ihop tillräckligt mm.

Det här med Everest kändes så rätt. Jag kanske inte träffar kärleken eller får en egen familj i mitt liv, men jag har hittat något som får mitt liv att stråla och sprudla av glädje ändå. Kärleken till bergen, äventyr och naturen.

Jag är för dålig på att ge upp. Tjurskallig och envis som få. Jag har nog lurat mig själv att tro att berget skulle släppas lättvindigt. Inte förrän jag ser att en andra chans är absolut omöjlig.

12 Responses to Har jag lurat mig själv?

  1. Simon skriver:

    Nu känner jag igen dig! 🙂

    Kan inte en idé vara att beta av ett par andra berg på Seven Summits och sedan fatta beslut om du ska gå hela vägen?

    • happyhiker skriver:

      Det är egentligen samma krock där. Jag har inte tänkt göra 90% av Seven Summits. Antigen alla eller så lägger jag ner ☺. Därav bra med Everest mitt i som en dealbreaker ?

  2. Romana skriver:

    Nu låter Du mer som Peter! 🙂

  3. Annette skriver:

    😀 Heja, Härligt att höra. Kanske några veckors vandring på 4000m höjd först så dina lungor är med på grejen. sen är det bara att köra.

    • happyhiker skriver:

      Haha denna säsong är det kört och sedan måste jag komma på hur jag ska få ihop 400 000 kr igen ☺

  4. Emelie skriver:

    Håller med ovanskrivande. Känner dig inte men jag har liksom följ dig och din andra blogg sedan 100år tillbaka i tiden och visst tusan har du vart en geting. Titta bara på ditt hus Peter. Du har då fan inte på ren svenska gett upp det och varför ska du då ge upp drömmen om 7summit och Everest? Det hade inte vart den person man ”lärt känna ” genom åren.
    Helt övertygad om att du skulle kunna besegra Everest om du inte blivit sjuk, det var bara en dyr jäkla otur. Tänk de människor som försökt flertal gånger utan att lyckas på grund av dom själva.

    Ge inte upp, du är ju astuff??

    • happyhiker skriver:

      Det måste vara realistiskt dock och just nu saknar jag 1 000 000 kr. Vaskar jag fram de pengarna så innebär det tex att jag inte kan byta avloppet på huset som jag måste mm. Är inte målet realistiskt så är det en ouppnåerlig dröm och de skippar jag helst. De mår man bara dåligt av. Jag får bedöma realismen när jag kommer hem.

      • Emelie skriver:

        Berget behöver ju inte ske om ngt år. Det står ju liksom kvar? Till skillnad från avloppet som kan komma att ge vite om du inte byter det inom bestämd tid ☺️

        • happyhiker skriver:

          Jo för all del, men ju äldre man blir desto svårare är det med höjden. Dessutom, skulle jag träffa kärleken, vilket iofs är knappt sannolikt, så skulle jag ju behöva pengarna för att investera i en framtid och familj istället 🙂

  5. Kenneth skriver:

    Hejsan kompis,
    Ladda om, kom igen;)
    Vi skall klättra ihop igen;)
    Hälsningar

    Team AL Swenali vid foten av Denali
    Pergite

  6. Christopher skriver:

    Fy va tråkigt, förstår om du känner dig som om du vore i en rondell o inte vet i vilken riktning som du skall köra i.
    Låt nu detta få sätta sig, du har en stor mängd med nya intryck som pockar på o som skall smältas.
    Jag hade en vän som varje dag när han vaknade kände på bröstet o sa, hjärtat slår, då blir det en fantastisk dag i dag med. Har aldrig träffat någon annan som var så tacksam för att få uppleva nya saker varje dag.
    Så Peter, det du har upplevt nu är få förunnat, det är jättestarkt det du gjort, fast att du känner dig otroligt besviken på kroppen.
    Tar av mig kepsen och bugar för din person. Sköt om dig så är du snart på G igen:)

    • happyhiker skriver:

      Hah, mycket tack för de orden! Jag får smälta det hela nu på hemmaplan lite, så får vi se var det hela bär hän 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *