Nu börjar allvaret.

Tillbaka i Everest basecamp.

26 april, 2017 Comments (7) Blog, Featured

Vilken brutal topptur!

Då var Lobuche East 6119m besegrad. Faktiskt näst högsta toppen jag varit på efter Aconcagua.Men vilket as. Vi backar bandet till igår tisdag 25e april. Efter att ha lämnat Lobuche så steg vi snabbt upp på ett berg, ner i en dal och vips kom väggen. En bergsvägg på ca 300m rakt upp till High Camp. Efter flera timmars approach med fullpackad ryggsäck så var detta slutklämmen. Jag började blöda rätt kraftigt näsblod i ena näsborren och Kipa blev orolig men inga andra tecken på höjdsjuka utan verkade bara vara ett brustet kärl. Inte konstigt med oregelbunden sömn mm. Jag sa till Kipa att jag kommer köra min egen takt och han skuttade före för att sätta upp vårt tält. Med betoning på skuttade.

Droppade blod hela vägen upp men kände mig ändå stark när jag klättrade upp. Får jag styra min egen takt så låter jag kroppen styra ihop med terrängen och anpassar mig hela tiden för att inte rusa pulsen men få ut effektivitet.

Jag kom dock av leden strax innan toppen och tvingades klättra vertikalt några meter med vandringskängor och fingerspetsar. Hade jag tappat ett enda grepp så hade jag fallit några meter men jag såg verkligen ingen annan väg upp.

Hittade tältet och efter middag var det godnatt. Sov två tim. Kipa snarkade duktigt och jag blev lite för kall i sovsäcken. Sover i regel dåligt dagen före en topptur.

Kipa försov sig lite men det var bara bra. Vi startade mitt livs tuffaste topptur 04:00. Kipa ville jag skulle klättra i kängorna och inte mina 8000m skor från start men det var snö/is och tårna började frysa. Växlade till storskorna istället men jösses vilken svår terräng. Branta klippskrevor med snö/is och bara ett rep att dra sig upp med (med händerna). Jag var helt slut innan vi ens kom till crampon point, där jag äntligen fick ta på stegjägnen. Sedan var det bara att kriga och koppla på en jumar på de fasta repen. Äntligen kom jag någon vart.

08:25 stod jag på toppen av mitt livs näst högsta topp hittills. Betydligt svårare än Elbrus och Kilimanjaro. Kortare topptur än Aconcagua men fasen så mycket kämpigare i branterna.

Reppellerade ner mig en sväng och nu var solen uppe och grillade ALLT. Jag överhettades och vid crampon point var jag nästan svimfärdig. Öste i mig vatten och strippade kläder, klättersele och storskorna. Sedan kom det värsta på hela dagen. Branter med is/lössnö och bara kängorna. Halkrisk på 99%. Jag hatar den terrängen!! Räcker med en enda vurpa för att äventyret ska bara över. Gick som en snigel ner och kröp faktiskt på alla fyra på några ställen. Varför använder man inte broddar på sådana här berg? Där stegjärn inte fungerar men där istäckta klippor är otäcka för vandringskängor.

Var helt slut i tältet i highcamp. Vilade lite, åt mat och sedan bar det av nedför ”väggen” igen och tillbaka till byn Lobuche. Här blir det vila och en riktigt säng inatt. Kipa fortsatte till Everest Basecamp men jag vilar upp mig här idag och traskar imorgon efter frukost. Lite för mastigt med så tung packning att klättra hela vägen tillbaka till EBC idag.

Vilodag imorgon sedan väntar första rotationen på Everest upp till C1 och eventuellt C2.

7 Responses to Vilken brutal topptur!

  1. Simon skriver:

    Grattis, och vilken läcker bild, du ser helt oberörd ut! 🙂

  2. Kenneth Lövgren skriver:

    Bra jobbat Peter:) Häng i å jobba på:)//Kenneth

  3. Ildiko Stadling skriver:

    Hej Älskade Sonen!
    Vi är så stolta över dig! Vilken bragd du gör! Jag vet inte om du ser mejlet imorgon så därför vill vi gratulera så hjärtligt redan nu! Tänk vad har dessa 40 år tagit vägen! Du var en underbar gåva när du föddes och är en ännu mer underbar son idag!
    Nu går en dröm i uppfyllelse och en jättefint minne för livet för dig! Var jätterädd om dig! Må himlens änglar vara med dig på din vandring!
    Mamma Leffe & Sune

  4. Christopher skriver:

    Grattis:) Riktigt riktigt bra gjort. Det är en tuff resa upp dit och ner framför allt.
    Ta det lungt med ett sunt förnuft o lyssna på omgivningen. Du verkar vara en slipad kille Peter.

    • happyhiker skriver:

      Tack! Jag är så usel på att gå nedför. Ge mig stegjärn eller reppellering! Rädd för att det blir tufft på lothseväggen med.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *