Pressar kroppen till max nu – sista träningsrycket

Resan till nästa berg är redan påbörjad.

21 februari, 2017 Comments (0) Blog

Avsaknad av sol och ljus

Jag vaknar upp en ledig dag och tittar ut genom fönstret. Det är dimmigt, grått och dunkelt….

…det ser inte farligt kallt ut, men jag vet att det är en rå och sval luft som kommer att möta mig. Hela kroppen skriker efter att få ta en filmmarathondag eller göra något helt annat. Jag öppnar facebook och ser alla bilder på folk som har söndagsmys i soffan, vid datorn, vid tv’n eller som fortfarande är kvar i sängen. Jag stänger facebook och går motvilligt till garderoben för att leta fram löparkläderna. Inte bara strumpor och en tshirt, utan buff, löparvantar, löparjacka och allt annat som jag vet att jag måste ha för att inte hata mig själv på tok för hårt. En stund senare står jag där på en parkeringsplats ihop med en vän och försöker huttrandes skaka lite liv i kroppen, väl medveten om att den kommer att bli lagom varm bara jag får 2-3 kilometer i kroppen. Vi tar de första löpstegen och jag tar i allt vad jag kan och det känns som inget händer. Jag vill inte. Jag saknar motivationen som faktiskt får hjärnan att rättfärdiga de signaler som nu skickas till musklerna i mina ben med ordern att kontrahera.

Så har det sett ut nu en typisk helgdag ett tag och så såg det ut även i söndags (bild från söndagens trailpass)

Några kilometer senare har kroppen vaknat och fokuset ligger på att utföra uppgiften, men jag saknar verkligen Bob nu. Big Orange Ball. Den där gula fan på himlen som ger lite ljus och värme, som gör att jag kan träna utomhus på kvällen efter jobbet utan att ha reflexväst eller pannlampa, som gör att jag inte måste stressa mig ut bara för att jag ser en ljusstrimma.

Nu idag skiner dock lite sol på västkusten och jag hoppas Bob hälsar på lite nu under mars månad. Jag behöver få ett par träningspass ute med lite härlig sol i plytet. Traillöpningen är min absoluta favoritträningsform då det är den konditionsträning jag tycker är absolut roligast. Tillika tränar den hjärnan också, för man får verkligen blåsa rent i hjärnkontoret med alla beslut och allt fokus som ett trailpass tar. Det ger mig ro i själen och ger mig en avstressande effekt som är underbar. Riktigt längtar nu till att få springa ner till en sjö och ställa mig och lyssna en stund på lite fågelkvitter och känna doften av vår.

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *