Reflektioner över utrustningen till Aconcagua

Rengjord utrustning

22 januari, 2017 Comments (0) Blog

13 veckor till nästa berg

Det är blandade känslor just nu…

Det är verkligen rörigt i mitt huvud just nu. Jag var riktigt trött förra veckan och jag blev för första gången i mitt liv riktigt jetlaggad på väg hem från Argentina. Kanske inte jättekonstigt då jag hade totalt 28 timmars flygresa på fyra olika flygplan och olika flygbolag, duffelväskan som tappades bort, 100 km bilkörning från min hemtrakt i Norrland och ner till Götet mm. Har försökt landa lite nu i helgen och sortera tankar mm, men det kommer att ta flera veckor att smälta alla upplevelser från Argentina. Maten, vyerna, naturen, kulturen, människorna – sådana otroliga kontraster mot för den annars gråa vardagen hemma med jobb, träning, mat, sömn – på repeat.

Faktum är att jag har valt ut ett nytt berg att ta mig an och detta i träningssyfte. Jag kommer att åka till Nepal och få uppleva Himalaya, vilket har varit en dröm i sig under många år. Det är dock inte långt dit och jag vet hur snabbt tiden kan gå när man slukas upp av jobb och vardagsliv. Tittar jag på antalet helger som jag har på mig, så är det faktiskt så att jag känner mig stressad. Utrustningen och alla kläderna som jag använt nu är det knappt någon idé att plocka undan. Jag lägger dem nog på ett bord nere i källaren bara så länge.

Jag har tappat kroppsvikt och då även muskelmassa nu på Aconcagua. Nästa berg riskerar jag att tappa ännu mer på då jag blir borta lite längre och kommer vistas på högre höjd längre. Jag bör äta upp mig, gärna 7-8 kg och helst av allt 10 kg på dessa veckor. Det är en viktökning på 0,5 kg/vecka som måste till, vilket i sig är rätt lagom och hälsosamt. Tränar jag ihop med det så kommer styrkan komma tillbaka och den behövs, för nu känner jag mig svagare än på länge. Jag sprang ett lopp igår inne i stan för att prova på känslan av att springa med tjockt blod, kryddat av massa röda blodkroppar som kroppen producerat för att klara den syrefattiga luften. Tyvärr svarade kroppen med riktigt trötta ben, så jag fick aldrig känna mig riktigt ”dopad”, även om jag märkte att andningen var väldigt märklig. Det kändes lätt att andas även om jag andades hårt och snabbt. Det kändes alltså som om det faktiskt var lättare att syresätta kroppen i varje andetag, men det hjälpte föga när benen kändes som två torktumlare.

Så, det är dags redan nu att börja planera nästa berg. Utrustningsgenomgång, komplettering av diverse material som jag vet att jag saknar, gå igenom ”lessons learned” från Aconcagua, dra upp ett kostprogram och ett träningsprogram – och köra igång på allvar. Mer info följer på bloggen löpande.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *