Kenneths story från Elbrus

Kilian Jornet på väg mot Everest

11 augusti, 2016 Comments (0) Blog, Featured

In the middle – and between.

Jag befinner mig i ett litet diffust tillstånd just nu, av flera olika anledningar. Så här går tankar och känslor just nu…

Hela min bergsutmaning drog jag igång eftersom min riktigt stora dröm om att få träffa kärleken och få en egen familj, tycktes utebli år efter år. Jag behövde något nytt att drömma om, något som kändes mer verkligt och realistiskt. Tro det eller ej, hah, men att bestiga Everest är för mig mer realistiskt än att lyckas få en egen familj. Nu mitt i allt så sprang jag plötsligt på en trevlig person som jag började datea och som fick tankarna att snurra till rejält. Skulle jag stå där nämligen kär och galen, då skulle jag ju inte vilja sälja allt jag äger och lägga alla pengar, tid och energi på att fullfölja Seven Summits. Tvärtom. Jag skulle vilja investera allt i att få börja bygga en egen familj. Undantaget vore väl om det skulle vara så att jag faktiskt får bra sponsorer och har en möjlighet att leva ut båda drömmarna.

Så varför började jag tänka på allt detta mitt under en dating, när man inte ens vet om det blir en relation? Jo, nästa berg närmar sig faktiskt med stormsteg. Det är inte många månader kvar nu innan det är avresa till Argentina och dags för mitt högsta berg någonsin, Aconcagua. Strax därefter fyller jag 40 år och som planen är nu så är det att fly allt vad kalas och firande heter och istället ge mig själv något riktigt häftigt i present – ännu ett berg. Vilket vet jag inte ännu, men fortsätter jag på Seven Summits och om jag klarar Aconcagua, så återstår Vinson, Denali, Carstenz och Everest. Oavsett vilket berg det blir, så börjar det gå både tid åt expeditionen i sig och pengar. Ett beslut jag behöver ta relativt snart, då dessa expeditioner snabbt blir fullbokade och tar slut – inte minst på de stora drakarna till berg.

Någonstans här så känns det som om jag kanske har lite för högt tempo på bergen. Kilimanjaro nu i december som var. Ett halvår senare, dvs precis nyss, Elbrus. Inte många månader kvar till Aconcagua och därefter ännu ett berg. På mindre än 1,5 år kommer jag att ha gjort 4 av 7 summits, om allt går vägen. Inte lika snabbt som Sträng, men galet snabbt för en vanlig svenssonsnubbe som inte är äventyrare ”på visitkortet”. Samtidigt så lever jag här och nu, jag vet vad jag har idag men inte vad som väntar imorgon. Det enda jag vet är att jag inte blir yngre för varje dag som går.

Jag fick en liten mental urladdning nu också i och med fjällultran och det 110 km långa loppet jag sprang i fredags. Nu har jag haft flera riktigt bra tävlingar i år och känner mig i både mentalt och fysiskt gott skick. Är anmäld till ännu en tävling nu om bara 2v och även det är ett ultralopp, men jag börjar känna mig lite mättad. En slags längtan till att bara få vara hemma och ta det lugnt också.

Det har varit väldigt många tankar och mycket fnurr på hjärnkontoret nu ett tag, men här och nu ikväll så känner jag mig ändå stark, peppad och laddad för framtiden. Siktet ÄR inställt på Aconcagua och jag ska fortsätta förbereda mig nu resterande månader innan nästa avfärd. Hur det gick med datingen låter jag vara osagt, men jag är fortfarande singel och drömmen om att faktiskt klara Seven Summits lever kvar.

Ps. Jag har fått de två första intresseanmälningarna från sponsorer nu, vilket glädjer mig enormt! Jag kommer att hantera det hela med största professionalism och kommer att återkomma mer om vad jag erbjuder i utbyte här på bloggen. Är du redan nu intresserad av att kliva in och sponsra min utmaning på ett eller annat sätt, vänligen kontakta mig på info@happyhiker.se och berätta mer om vad du har i åtanke. Ds.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *