Träningsupplägg resten av året

Laddar för 110km Ultra Skymarathon – Tierra Arctic Ultra...

24 juli, 2016 Comments (2) Blog, Featured

Första brutalare träningspasset klart

Utav de tre träningsmål och tävlingar jag har framför mig nu, är det första överstökat; Ultra Interval Challenge

Halvstark segergest, men jag klarade inte utmaningen då jag spenderade två intervaller i fosterställning med kramp i magen och kräkte upp allt jag försökte få ner. Även vatten. Blev bara 6 mil totalt, vilket känns skamligt lite, men idag när det var som varmast och jag mådde som sämst så räknade jag 10m i taget för att förflytta mig framåt. Lustigt nog fick jag i mig en påse citronmuffins helt utan problem och kom ut riktigt stark sista 10k. Det lät enkelt att dela upp en ultralöpning i intervaller, men shit vad snabbt man blir stel och seg av en timmes vila. En tuff utmaning, men det blev ändå 6 mil in på löpkontot och ett helt OK träningspass.

Inför de riktigt svåra och höga bergen så är det sådant här jag kan få räkna med. En topptur på ett helt dygn, dåligt med sömn, en mage som ballar ur pga oregelbunden kost. Mycket bra att få träna psyket på detta redan på hemmaplan.

 

En detaljerad beskrivning över min utmaning igår;

Intervall 1: 00:00
Ensam vid midnatt och med pannlampa på. Lite väl kyligt utan löparjacka initialt, men jag blev ändå rätt varm. Sprang på helt oupplysta områden och tusentals knott, nattfjärilar och annat bös vallfärdade mot pannlampan. Svalde ett och annat jag inte vill veta vad det var. Höll på att skita knäck vid en kohage som jag inte såg och plötsligt så rörde det sig deluxe bara meter ifrån mig i mörkret.

Tyvärr var det fredagskväll och mer trafik än vad jag hade väntat mig. 70-väg och ingen väggren, men jag hade reflexväst på mig. Tyvärr var det bara en enda bil som bländade av, alla andra sopade förbi mig precis intill mig och i 130-blås med helljus. Hade ingen skärm på mig så jag blev lite snurrig för mörkerseendet påverkades negativt av att växla mellan pannlampa och en redneck med 18 helljus på sin truck….

Ok intervall, men gick lite för snabbt mellanåt och jag försökte bromsa ner mig till 6-tempo.

Intervall 2: 03:00
Försökte få i mig energi vilket gick bra, men kunde inte sova. Pulsen låg kvar på 120 och plötsligt gick larmet. 02:45, en kvart kvar till nästa intervall. Nu kände jag mig trött, hela kroppen skrek efter sömn. Tror inte jag sov bra alls natten innan.

Mindre bilar, mer nattfjärilar, ungefär samma stuk på intervallen som innan, men började ljusna i slutet på intervallen.

Intervall 3: 06:00
Ingen sömn nu heller och nu var jag nästan yr när larmet gick. Kroppen kändes mer seg än vad jag hade hoppats på. Fick ändå i mig lite energi innan, med banan, bröd, kexchoklad mm. Sval och skön intervall även denna i soluppgång, men ändå lite mulet. Här kände jag att min mage verkade balla ur.
Intervall 4: 09:00
Här gjorde jag nog en tabbe. Jag skulle ha ätit riktig frukost före intervall 4 och inte efter som jag tänkte. Kände mig hungrig i början på intervallen, men här växlade det och jag började må sämre i magen. Magsmärtor, kramp och i slutet på intervallen så trodde jag att jag skulle rapa vilket jag gjort sådär 30 ggr redan, men då kom det upp en energigel och vatten istället.

Kom hem och slängde mig på vatten och energi då jag var ännu törstigare nu och magen tvärnekade allt. Skickade upp precis vad jag än försökte med, även bara rent vatten.

Till sist lugnade sig magen och jag fick i mig lite korv, ägg och lite annat.

Intervall 5: 12:00
Skenet bedrar, magen lugnade sig inte alls. Den riktiga maten jag trodde jag fick ner, kom upp igen. Denna intervall spenderade jag på hallgolvet i entrén iklädd löparkläder och med en spyhink. Krampade, grät, kräktes. Typ.

Intervall 6: 15:00
Nu hade jag gjort ett nytt försök att få i mig riktig mat och denna fick jag behålla, men i små mängder. Vätska kändes på gränsen. Pissade gult precis innan och ute var det stekhett. Ut igen och försöka.

Det var stekhett. Fy fan. Tappade tempo hela tiden och hade problem med psyket för hela hjärnan skrek STANNA, GÅ OCH DRICK BARA!. Vilket jag också fick lyssna till mellanåt. Såg inte en enda person göra något fysiskt ansträngande ute, precis ALLA låg bara och solade och badade typ. Nu var kroppen rätt seg också kände jag, ljumskar och annat hade börjat dra ihop sig. Lite krampkänning svagt, svagt i vaderna.

Intervall 7: 18:00
Nytt försök att få i mig energi och det verkade bra iaf. Somnade av utmattning alldeles yr av sömnbrist och trötthet. Vaknade när alarmet gick och kände direkt när jag reste mig upp att jag mådde skit igen. Tog inte många minuter innan jag satt med spyhinken på nytt. Helvete då. Här kände jag att jag kommer att kollapsa om jag försöker 7’e intervallen och inte har fått i mig någon mer vätska, det var som att be om värmeslag och akutsjukvård. Tog beslutet att istället satsa på att verkligen få tillbaka kroppen i balans till 8’e intervallen istället.

Intervall 8: 21:00
Döm min förvåning, men det som jag var skeptisk till men som visade sig fungera skitbra, var citronmuffins! Lätta att äta, jag fick i mig lite vätska ihop med varje muffin och vips så var en hel påse uppäten – och magen sa ingenting! 1000 calorier rätt i kistan, men JA äntligen!

Döm min förvåning när jag dessutom kommer ut till en svalare luft ute och plötsligt känner mig stark igen. Stannade ingenting på sista intervallen, men däremot såg jag att tempot sjönk lite till 6:10’ish. Kände mig stark dock och drog ingen ny energigel eller så, utan löpte hela vägen tillbaka till kåken.

Summering
Jag tror jag sov riktigt illa natten mot fredag, vaknade av att det var varmt mm. Det var nog första boven i dramat, för att då störa nattsömnen ännu en natt var som att slå ut kroppen totalt. Hela detta event blev en enda kamp med energi in/energi ut för min del.

Tråkigt nog fick jag bara ihop 60 km och jag hade verkligen velat få 80 km på kontot. Positivt är dock att jag trots allt sprang samtliga intervaller i snabbare tempo än vad jag normalt kör långpass på och definitivt snabbare tempo än vad jag skulle ha kört en ultra på. Tyckte ändå kroppen kändes ok, visst, det gjorde ont i ena foten, ljumskarna drogs samman, lite krampkänningar mellanåt, men jag kunde ändå trumma på. Bara synd att magen ballade ur.

Sedan var det svårt det där med sömnen och att prestera bra. Hade jag kunnat sova en timme mellan varje intervall, så kanske det hade varit bättre, men att komma överhettad och försöka få i sig energi, vätska och varva ner kroppen till sömnläge gick inte förrän jag var på utmattningsgränsen. Då däckade jag.

Det var också riktigt tufft för psyket att komma igång igen efter varje intervall. 1,5 timmes vila, vilket jag fick i snitt, var för lite för att jag skulle återhämta men för mycket för det gjorde kroppen seg och stel.

Förhoppningsvis ett bra träningspass iaf och massa lessons learned.

2 Responses to Första brutalare träningspasset klart

  1. Kenneth Lövgren skriver:

    Bara 6 mil Peter? Tjena:) Du genomförde det trots det du drabbades av. Det stärker dig! Riktigt bra jobbat! Jag är imponerad!

    • happyhiker skriver:

      Haha, ja, men nästa tävling nu är 11 mil i fjällterräng, vilka ska avverkas på under 20 timmar med packning, så jag hade verkligen velat få 8 mil i kroppen denna gång. 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *