Jämtlandstriangeln – Vandring 2007

Helags – Bergsbestigning 2010

17 oktober, 2015 Comments (0) Äventyr, Fjällvandring

Sylarna Runt – Vandring 2009

Ännu ett besök i Jämtlandsfjällen, dock med start och mål i Norge.

Sylarna runt

De flesta svenskar möter Sylarna under sin vandring på Jämtlandstriangeln, men vi valde att sätta start och mål i Nedalshytta i Norge. Storsylen som högsta topp är 1 762 m och ligger på Norska sidan.

Min kompis Hans ville följa med på en fjällvandring och Jämtlandsfjällen låg strategiskt bra till med närhet till hemtrakten för oss båda. Sylarna lockade, men eftersom jag redan vandrat Jämtlandstriangeln, så letade jag ett annat alternativ så att vandringen skulle kännas ny även för mig. Det resulterade i en tripp från Östersund och in i Norge, för att sedan vika av ner till Nedalshytta.

Första dagen vandrade vi från Norge och in i Sverige och rundade Sylarna söderifrån och upp via fjällstationen. En förhållandevis enkel men blåsig vandring, dock var vi ovana vid det steniga underlaget och terrängen bet rätt hårt på våra ligament. Denna leden är betydligt stenigare och svårare att gå, än om man kommer på Jämtlandstriangeln från Storulvån eller Blåhammaren och går upp till Sylarnas fjällstation.

Dag två vandrade vi vidare och rundade norra delen på Sylarna och gick in i Norge igen för att slå läger på västra sidan av Sylarna i en dal. Tanken var att se om vi kunde bestiga Storsylen från detta håll, men vi kände oss rätt nöjda med vandringen som den var på den tredje dagen och var lite lagom slitna i kropparna.

 

Dag tre så vandrade vi tillbaka mot Nedalshytta, men stötte på ett fjällfenomen i form av dimma. En brutalt tät sådan. Det blev precis vindstilla och knäpptyst och dimman blev snabbt tjock och tät, så till den grad att vi förlorade all sikt och det behövdes inte många meter för att vi skulle tappa bort varandra. Den uppmärkta leden blev omöjlig att se, men tack och lov hade Hans med sig en handhållen GPS och vi lyckades navigera oss framåt genom den. Utan den hade vi fått slå läger på fläcken då det var i praktiken omöjligt att orientera sig och risken var stor att vi hade gått i cirklar eller kommit vilse totalt. Det fanns även en och annan brant i närheten som man inte hade velat trampa ut en fot i.

Det blev en skön vandring med kanske mer fokus på vänskap och umgänge, än på äventyr i sig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *